So we beat on, boats against the current, borne back ceaselessly into the past.

Det är dagar som denna då jag bara vill krypa ihop i ett hörn, försvinna en stund och bara glömma alla problem. 
Trött, tom och orkeslös. Är det såhär det känns att nå bottnen? 







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0