And once again...

Jaha.
Ännu en kväll som inte är något vidare.
Åren jag rymt från har verkligen börjat komma ikapp mig.
Känns som om väggarna förflyttar sig och allt blir bara mindre.

Idag är en sådan dag där jag faktiskt kan känna att jag inte ens skulle önska min värsta fiende samma känsla.

Jävla vad jag klagar.
Nej upp med hakan.
Nu blir det snart bowling med två grabbar!

Över and out!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0